Flattarna Oscar & Zolo

Igår söndag skulle jag träffa Kia och hennes valpköpare till senaste kullen för lite valpkurs och valpträff. Det var tre helt underbara valpar som vi träffade. Jag har ju aldrig sett Oscar tillsammans med valpar men det gick hur bra som helst, han var nästan för snäll mot dem. Detta var skönt att se eftersom Elin är lovad en valp när hon blir tio (om två år) och efter att hon var med igår så har hon valt ras också, vad annat än Flat kan det bli. (Vi har diskuterat sheltie, cocker, tollare mm mm)

                             
Oscar leker med valparna                                                Tre svarta grabbar fr vänster Gizmo, Bigge o Oscar

Kia la även ett viltspår till Oscar som han klarade jättebra trots att det kom tre valpar och störde mitt i allt. Han fortsatte och tog vinkeln jättefint och hittade skanken utan problem. Superglad blev jag efter det. Premiärdopp blev det också, han älskar verkligen vatten (inte många flattar som inte gör det kanske). På eftermiddagen blev det kalas för husse men då låg Oscar mest och sov helt utslagen. Han var så trött att han gick bakom mig på kvällspromenaden och det säger inte lite det!!!!!!


Ingen superbild men det har aldrig hänt att jag har kunnat ta ett foto när han ligger med huvudet i golvet så det säger rätt mycket om hur trött han var. Han brukar alltid lyfta det från golvet när jag kommer med kameran.

Äntligen blev det av, Emma och jag skulle ut och spåra i skogen! Hem från jobb hämta barn och hund, köra hem till Emma lämna av barnen till stackars Jimmy och åka ut till skogen och lägga spår. Att lägga två spår i samma skogsområde visade sig inte vara helt lätt för när vi la Henkes spår efter det att vi lagt Oscars så såg vi plötsligt vimplarna i Oscars spår! Oups, det var bara att göra en vinkel till Henke från Oscars spår så att de inte kom för nära varandra. Hem och äta korv som Jimmy så snällt grillat och så iväg igen för att gå spåren innan de mörka molnen på himlen släppte loss regnet.

                                 
Oscar ångar på                                                                          Det är knappt jag hinner med!!!

Det tog en liten sund innan Oscar tog spåret men när han väl fått ner näsan i marken så ångar han på i ett himla tempo. när jag bromsar honom så går han bättre så det får jag lära mig att göra på ett bra sett så att han blir mer noggrann i sitt spårarbete. Spåret var 150-200 m ( det är inte lika lätt att stega i skogen som på en golfbana:) med två vinklar. Vinklarna klarade han galant och när vi vinklat sista gången gick Oscar mot skanken och jag och Emma tyckte inte att det var ditåt men vem hade rätt jo Oscar så klart. LITA ALLTID PÅ DIN HUND I SPÅRET en gyllene regel som man alltid skall följa.

 
Skanken är hittad och hade man bara sen fått lägga sig ner och gnaga på den hade livet varit toppen tyckte Oscar.

Efter man har gått ett sådant spår måste man få rulla sig i löven och det lyckades Emma fånga på bild:)

Tycker denna bilden är oemotståndlig såp den har tom hamnat som skrivbordet på datorn!! Oscar ÄLSKAR att rulla sig så det är verkligen Oscar i ett nötskal.

Sedan var det Henkes tur och han skötte sig alldeles utmärkt tyckte jag, ville titta upp och kolla var vi var ibland men säker och noggrann var han.

Tack Emma för en trevlig och lärorik dag och framförallt tack till Jimmy som tog hand om vildingarna!!!

I tisdags var jag och Emma med Henke på klubben och tränade, då var även ett annat träningsgäng där och vi körde en platsliggning. Oscar låg fint ytterst och med Henke brevid sig. Men när en anna tik reste sig och kom för nära kunde Oscar bara inte hålla sig, jag såg hur han försökte men till slut så var han bara tvungen att ta ett jätterace med denna vackra tik. Tillslut var hundarna infångade och vi gjorde ett nytt försök. Men... när samma tik reste sig igen och kom bort till Oscar så kunde ha inte hålla sig liggande denna gången heller, han försökt verkligen men frestelsen blev FÖR stor för honom. Efter detta så la jag honom en kort stund så att han fick lyckas en liten stund iaf.

Sedan gick Emma och jag iväg för att träna, jag körde lite fotgående som gick bättre än jag trodde att det skulle göra med tanke på att det fanns en snygg tik på apellplanen. Började även träna in läggande under gång och detta gick faktiskt super, snabba fina läggande blev det så det var jättekul. När det började skymma så gav vi oss hemåt för att skriva i våra nyinköpta träningsdagböcker!!!!!


Oscar i spänd väntan på tävlingskursen

I onsdags var det åter dags för tävlingslydnadskursen. Vi startade med platsliggning och det gick ju mindre bra!!! Oscar hade lärt sig från  dagen innan att man minsann kan resa sig på platsliggningen:(  Han reste sig och kom efter mig och att han kom efter mig tyckte väl iof sig jag var skönt så att han inte förstörde för någon annan men han skall ju LIGGA. Nästa vecka när vi skall ha platsliggning blir det till att börja om frän börja och bara gå en kort bit ut.

Sedan band vi fast hundarna i staketet till Oscars STOR förtret. Han stod och tyckte extremt synd om sig själv och skällde konstant, uppstressad blev han till max så när jag väl skulle träna fotgående med honom så var han inte speciellt kontaktbar så jag fick fokusera på att gå lugnt med honom några steg och sedan sitt lugnande signaler från mig och några steg till. Detta var alltså ingen kul träningsdag men men det kommer fler gånger som det kommer att gå bättre på!!


Jag försöker gå fot några steg m Oscar

När Oscar stod och skällde vid staketet så fick vi en drillning i gåendets mysterier, hur f.n kan det vara såååå svårt att gå bra och sedan skall man svänga och snurra o ha sig tro på fanken att hundarna tycker att det är jobbigt när inte ens jag kan gå ordentligt, men detta skall vi träna utav bara den för behöver jag inte koncentrera mig på hur jag skall sätta fötterna så kan jag ju ha 100% fokus på hunden. På teorin gick vi igenom Fokus och Nervositet, vilket aldrig är fel, man måste ju kunna fokusera på det jag gör nu och inte på det som har hänt eller det som skall hända och framförallt inte det som händer runt omkring som jag inte kan påverka. Förnuftet förstår men undrar om känslorna gör det när man väl hamnar i tävlingssituationen!!