Jakt (på riktigt)
Idag fick vi följa med Susannes kompis som skulle ut o jaga duvor. Emma och jag var uppe i ottan för det var samling i Eslöv 06.15 (puhhhu). Det var med spänd förväntan vi åkte för att se hur våra fina hundar skulle reagera i skarpt läge.
Måste jag verkligen posera med duvan i munnen oxå???
Väl framme och utställda på våra platser och skyttarna på sina väntade vi bara på att duvorna skulle vakna och flyga ut för att äta frukost, men väntar gör vi nästan fortfarande för det var inte många duvor det kom. De få som kom flög högt så det var inte lätt för skyttarna.
Passitivitetsträning med skott är bra
Två duvor träffades dock och Henke fick börja med att söka upp en som var skadeskjuten, det gjorde han med bravur. Oscar fick en ganska lättapporterad duva som låg mitt ute på åkern väldigt synlig, han var dock lite låg och även om han fått nosa på Henkes duva så blev han lite osäker på vad han skulle göra så jag fick gå med honom ut och stötta honom. När han väl fick den i nosen så tog han upp den med det samma och bar in den fint. Skotten berörde Oscar på ett lite konstigt sätt men det hade säkert lite med adrenalinet att göra, han satt dock passiv fint under hela jakten ( ett litet pip när han hörde Emma vissla med pipan på Henke men det var allt).
Ser ni honom med sin duva?
Lite suddigt men matte e glad
Vi hade en duva till som skulle letas upp så jag skickade Oscar att söka efter den, iom att han var lite osäker i situatinonen så lyssnade han fint på mina kommando som stoppsignal och mina dirigeringar. Tyvärr hittade vi inte den duvan, men han fick hålla den som han tagit innan när vi kom tillbaka. Även om han inte fick nåt med sig in så jobbade han på fint och han är ju inte den som tar sig så mycket av att gå ut även om han inte hittade något.
Det var en helt enorm känsla att vara med på praktisk jakt med hundarna, Oscar var inte stressad på det sätt som han varit förr vid jaktträning utan skötte sig bra tyckte jag, det var ju trots allt första gången för honom mig veterligen, tror inte att han varit ut på praktisk jakt tidigare.
Måste jag verkligen posera med duvan i munnen oxå???
Väl framme och utställda på våra platser och skyttarna på sina väntade vi bara på att duvorna skulle vakna och flyga ut för att äta frukost, men väntar gör vi nästan fortfarande för det var inte många duvor det kom. De få som kom flög högt så det var inte lätt för skyttarna.
Passitivitetsträning med skott är bra
Två duvor träffades dock och Henke fick börja med att söka upp en som var skadeskjuten, det gjorde han med bravur. Oscar fick en ganska lättapporterad duva som låg mitt ute på åkern väldigt synlig, han var dock lite låg och även om han fått nosa på Henkes duva så blev han lite osäker på vad han skulle göra så jag fick gå med honom ut och stötta honom. När han väl fick den i nosen så tog han upp den med det samma och bar in den fint. Skotten berörde Oscar på ett lite konstigt sätt men det hade säkert lite med adrenalinet att göra, han satt dock passiv fint under hela jakten ( ett litet pip när han hörde Emma vissla med pipan på Henke men det var allt).
Ser ni honom med sin duva?
Lite suddigt men matte e glad
Vi hade en duva till som skulle letas upp så jag skickade Oscar att söka efter den, iom att han var lite osäker i situatinonen så lyssnade han fint på mina kommando som stoppsignal och mina dirigeringar. Tyvärr hittade vi inte den duvan, men han fick hålla den som han tagit innan när vi kom tillbaka. Även om han inte fick nåt med sig in så jobbade han på fint och han är ju inte den som tar sig så mycket av att gå ut även om han inte hittade något.
Det var en helt enorm känsla att vara med på praktisk jakt med hundarna, Oscar var inte stressad på det sätt som han varit förr vid jaktträning utan skötte sig bra tyckte jag, det var ju trots allt första gången för honom mig veterligen, tror inte att han varit ut på praktisk jakt tidigare.