Flattarna Oscar & Zolo

Igår var det träningsdax. Vi började med platsliggning som vanligt. Jag gick bara 5 meter från Oscar eftersom han reste sig förra veckan. Han reste sig dock ändå men jag kom fortare fram till honom och kunde lägga honom på nytt.


Delpi, Oscar, Doggy och Moss på platsliggning.

Sedan delade vi upp oss i två grupper med tre i varje, jag Malin med Doggy och Stina med Toss gick till ena hörnan och de andra till andra delen på planen. Jag började och jag ville träna ingångar och ställande. Ingångarna går bra med godis och ännu en gång måste jag inse att jag inte kan plocka bort godis hur fort som helst. Jag kommer nu att nöta på med godis så att det sitter till 100%. Sedan fick jag tips på hur jag skall lära in STÅ, nu är det bara jag som skall lära mig att stanna brevid Oscar samtidigt som jag säger Stå och inte gå vidare, det blir ju inte lättare för Oscar om jag stövlar på och samtidigt säger stå!! Malin körde linförighet och det ser bra ut så länge hon låter bli att titta ner på Doggy!!! Vi vet alla hur svårt det är men det är säkert ännu svårare med en liten hund än en stor! Malin ville även få tips på inlärning av apportering och det fick hon så snart kommer Doggy att klara det momentet galant!! Stina ville träna linförighet med konstant kontakt, Toss har superkontakt men när Stina tittar ner i svängarna så tappar Toss. Så ett band i nacken på oss alla så hade hundarna gått perfekt!!!! Stina tränade även snabba ställande.

Idag var det dags för kastration men eftersom OScar den senaste tiden har kräkt så fort han dricker vatten (men han får behålla maten???) så ville vi inte söva honom och göra något ingrepp. Vi har istället provat med ett chip so han fick som en spruta. Chipet skall stoppa hormonerna från att rusa till hjärnan, detta har enligt veterinären varit väldigt framgångsrikt, tyvärr håller det bara ett halvår sedan måste man fylla på igen men det kan vara värt att testa för att se om det  hjälper när vi är i närheten av tikar som löper tex. Han skall även få lite magsårsmedicin för att dämpa den lilla irritation han förmodligen har i magen eftersom han kräker, han har dock inget riktigt sår eftersom han får behålla maten. Så nu hoppas jag och håller alla tummar att chipet skall lugna ner Oscar lite så han kan få lättare att fokusera på mig när vi tränar.


För han kan om han vill!!! Kontakten finns där någonstans!!!